Idag har jag mött min Älskade häst Tabasco.. Under många många år var han min bästa vän.. Han har sedan många år tillbaka varit i Häst himmelen.. Men han lever kvar i mina minnen.. Han var och är mitt allt.. 

Den här bilden är tagen när Tabasco var på bete 1998 på Borgs Gård i Gnesta.

Min häst Xaparro som är en Lusitano Valack på 13 år.. går själv i Hagen just nu.. då hans kompis Moa är på träning. Han har varit lite orolig och vankat fram och tillbaka de senaste dagarna. Idag när jag tittade ut genom fönstret såg han riktigt lugn ut.. Va bra.. tänkte jag.

Jag stod och blickade ut över den stora hagen .. Ropade på Xaparro att komma för en tur i det fina vädret.. Men han stod kvar långt ner i hagen o verkade inte ta någon notis av mig.. Vad tusan är han sjuk tänkte jag.. ska jag behöva gå igenom hela hagen för att hämta honom.. Han som dom senaste dagarna sprungit till mig direkt.. han som sagt.. Hallå.. Jag vill inte vara ensam. 

Solen sken och jag funderade på varför jag inte tog mina solglasögon på mig.. Jag gick fram till Xaparro och knäppte fast grimskaftet.. vad lugn han är tänkte jag.. Sen kände jag hur det blåste i nacken.. en varm vind mot min kind.. Xaparro stod som en staty.. What ? Tänkte jag.. Jag kände hur jag började frysa och rysa.. Gud .. vad jag känner igen energin.. Jag blundande och lät min hand stanna i luften en bit ifrån mig.. Då kände och såg jag hur energin blev så varm.. Jag tittade och såg hur min hand låg mot Tabascos bog.. Ha var så fin.. så fin..Jag kände hur han fyllde mig med kärlek.. och xaparro kom o la sin mule på min arm.. Vi  bara stod där.. tid och rum försvann.. Tårarna rann ner för mina kinder.. Jag såg hur hans energi började avta.. det var nog jätte jobbigt att visa sig så här för mig.. Jag tackade Änglarna som skickat hit honom.. jag lät honom gå.. 

Tiden läker inte sorgen.. Den bär jag alltid med mig.. Men vetskapen om att Våra kära finns här runt omkring oss.. i en annan Dimension.. gör att vi ändå går vidare.. Jag går vidare med mina kära Tabasco bredvid mig.. jag kan inte alltid se honom.. men jag känner av hans energi.

Vi red vägen bort mot brukshunds klubben jag och xaparro.. han var märkbart lugn.. Fast att han var själv.. Den här vägen som jag så många gånger färdades med min älskade tabasco.. Jag tror faktiskt att han gick med oss.. en liten bit .. för att sedan flyga tillbaka med sina Ängla vingar till sin häst himmel. Jag tror också att det var han som hittade xaparro .. till mig. Han skickade den bästa hästen av dom alla.. 

Jag vet att Tabasco kommer stå i Ängla porten och vänta på mig.. Som han alltid gjorde i sin Hage här på jorden..