Jag lutade mig tillbaka o sneglade på min man.. vi var på väg hem ifrån en härlig helg i Norrköping.. Det var lite ruggigt i bilen.. så jag drog min jacka runt mig.. Tittade ut igenom fönstret.. Det var en härlig vinter dag .. Ska vi inte åka gamla vägen hem.. frågade jag min man.. Hmm okej.. fick jag till svar..
När vi kommit en bit på väg .. började jag känna mig lite underlig.. nästan illamående.. Men jag tänkte att det går nog snart över..
Vi bestämde oss för att vi skulle stanna i Stafsjö för att äta..
Här måste vi köra in o kolla..sa jag när vi åkte förbi en väg som gick in till hö.. Vi åkte förbi.. Varför då ?? Undrade min man.. Du får vända.. Jag måste åka in där o kolla.
Till slut svängde han runt bilen och in på vägen.. Vi åkte förbi några gårdar en gubbe.. kom på en traktor.. Det var vackert o jag kände en stark närvaro bakom mig .. satt det någon i baksätet ? Nej.. nu får jag ge mig.. Öde Kyrka stod det på en skylt.. Dit ska vi.. sa jag.
Mina ben kändes tunga o det stack lite i ansiktet.. när jag lämnade bilen bakom mig och gick uppför grusvägen och uppför kyrkbacken..
Vad tusan ska Du hit o göra mumlade min man.. med kameran i handen.. Det är ju skit kallt..
För några sekunder såg jag kyrkan som den en gång var.. jag hörde smattret ifrån hästhovar.. hörde kyrkklockorna ringa.. sen var det helt borta.. Så stod jag där i ruinerna av det som en gång varit en kyrka..
Jag blundade och kände en stark närvaro av en kvinna.. jag kunde förnimma en känsla av att hon var runt 30-35 år.. känslan var att hon sjuk.. jag kände ett starkt tryck över bröstet.. Okej.. sa jag till henne.. Ge mig Ditt namn.. Viola.. Violina.. Hon visade sig i en skinn kjol.. Visst var hon ledsen.. från någonstans hörde jag ett barn skrika.. jag såg en trävagn..
Sen i bakgrunden.. hörde jag min man säga.. Annika.. vem pratar Du med.. Jag var tillbaka till här och nu..
Hade jag inbillat mig alltihopa.. Jag kände hur jag blev helt varm i handen.. Det var som en eld som brann under min hand.. Konstigt..
Vad var det egentligen för historia runt den här kyrkan.. Hade den brunnit ner.. Vad hade egentligen hänt..
Min känsla var att det var en Medeltida kyrka.. längst en landsväg.. där man stannade för ett tag för att sedan åka vidare..
Kvinnan.. närvaro kändes starkare nu.. hon måste ha jobbat på en gård i närheten.. hon visade mig att hon satt och mjölkade.. hon hade ett litet barn i famnen.. oron, Ångesten .. grep tag i mig och tårarna började rinna.. Jag gick fram emot den plats som jag tror en gång hade varit altaret i kyrkan..
Min man hade för länge sen gått tillbaka till bilen.. jag såg hur han demonstrativt hade vevat ner rutan och satt och rökte..
Jag måste hjälpa Den här stackars tjejen tänkte jag..
Jag kallade på Ängeln Mikael , Ariel, Assariel och Arukiri.. Jag bad dem ta ner en ljus tunnel framför mig..
Jag såg hur himlen liksom öppnades och ner kom en ljus sken.. Oaoo.. Jag kände stark närvaron av kvinnan och det lilla barnet.. vad hade hänt.. jag blev helt varm.. känslan av rädsla var så stark.. jag tänkte att .. Det här är inte min känsla.. Gå in i ljuset .. Du ska hem nu.. det kommer att bli så bra.. Vips.. gick tunneln upp på en sekund..
Där stod jag .. här och nu.. bara jag och känslan var så lugn.. så stilla.. fast vinden och blåsten tog tag i mitt ansikte..
När jag gick tillbaka.. mot bilen så var det med lätta steg.. Jag kände mig så stark.. så lugn och i fullständig balans..
Jag sneglade på Gravstenen… Violina.. i tiden..
